Anställdas rättigheter

I Sverige har vi sen lång tid tillbaka lagstadgade rättigheter för anställda och de organisationer som arbetarna väljer att tillhöra. Under några år har fler och fler börjat att kritisera dessa rättigheter, och man anser många av dom vara förlegade, inte minst då strejkrätten. Men många ifrågasätter också fackförbunden och dess existens.
Det här gör mig orolig och inte minst då när man ifrågasätter medborgliga rättigheter. För många är det bara att genom att tillhöra ett fackförbund, som man har möjlighet att påverka sin situation och sina rättigheter. Och fackförbunden har gjort så att arbetsmarknaden och arbettagarnas rättigheter är vad det är idag.

Nu ser vi hur detta ifrågasätts på flera fronter, medlemsantalet sjunker stadigt. Och det är ett problem som de får jobba med själva, Få de anställda att inse värdet av ett medlemskap, och att tillsammans är vi starka. Det är det som kännetecknar den svenska rörelsen. Flera företrädare för näringslivet ifrågasätter de anställdas och fackförbundens rättigheter, vilt påhejade av den Moderatledda regeringen, även om de säger sig vara det nya arbetarpartiet. Senast i dagens Aftonbladet finns ett inlägg av Almegas VD om rätten till OB ersättning, och fackets rättighet att teckna avtal om dessa. http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6820837.ab Detta tror jag bara är början på ifrågasättandet av kollektiva löneavtal, i förra veckan var Svenskt näringslivs VD ute och ifrågasatte fackens ansvartagande i lönerörelsen. http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6780853.ab
han hävdar att fackförbunden är oansvariga för att man kräver en lönehöjning som ligger i nivå med vad inflationen spås bli under året. Om våra företrädare skulle acceptera ett så lågt bud innebär det i realiteten en lönesänkning. Detta samtidigt som svenska VD:ar plockar ut miljoner i bonusar och vissa har höjt sina löner med upp till 200% under de senaste åren.

Det är dags att vi visar att vi är starka tillsammans och visar att vi inte accepterar försämringar om det inte gäller alla i samhället, vi måste också stå upp för rätten att teckna avtal som är bra för medlemmarna. Men det viktigaste av allt är att stå upp för de rättigheter som många arbetare har kämpat för under årtionden. Att som Jonas Milton säger idag låta varje anställd avgöra vad som är obekväm arbetstid, leder inte till fler jobb eller ansvartagande för framtiden, obekväm arbetstid finns just för att den är obekväm för fler än just bara den anställde. Det är många som drabbas om detta skulle förändras. Obekväm arbetstid kostar extra just för att det ska göra det, för att inte anställda skall tvingas arbeta kvällar och helger mer än där det verkligen krävs. Som inom vård och omsorg, och stora industrier där det kostar stora summor att stänga ner kortare perioder. Inom handel och liknande verksamhetsområden har detta utvecklats till att nästan bli löjeväckande, man har butiker öppna till långt in på natten. Det skall kosta att ha det så, familjer och anhöriga drabbas när man skall jobba dessa tider, och butikerna behöver inte vara öppna så sent.

Så jag hoppas att Handels avtal blir klart utan en konflikt, men vi skall stå upp för våra rättigheter, så inte arbetsgivarna kan göra som dom vill.
Ensam är stark tillsammans är vi oslagbara.

Miko