Nya erfarenheter

Efter ett par dagar i Linköping med Landstingsfullmäktige, så är jag nu hemma och kopplar av i soffan, med ett glas glögg och en lussekatt, har skottat snö i en timme, kan ju erkänna att det är inte nån av mina favorit sysselsättningar, tänt en brasa och njuter nu baraa av värmen. Skulle nog ha lagt värmeslingor i backen när det var uppgrävt för några år sedan. Jag gillar inte snö och vinter skulle gärna ha sommar året runt tänk vad skönt det hade varit.

Men till saken, jag har nu i två dagar deltagit i landstingsfullmäktige, där finnasplanen debatterades och beslutades, sen gjordes alla val till nämnder, styrelser och beredningar. Får än en gång tacka för det förtroende jag fått av min partikamrater. Sitta i landstingsstyrelsen och beredningen för regionalutveckling, känns som en utmaning inför den kommande fyraårs perioden. Med nya pendlingslinjer och ett behov av en ambitionshöjning av kollektivtrafiken i länet, men regionsförstoringen kan bli en fråga som kan vara väldigt avgörande för länets framtid överhuvudtaget.

Första dagen av fullmäktigemöter var till för att avhandla landstingets finnans plan, och jag gick dit med en förhoppning om en bra debatt med många bra inlägg och en hel del bra förslag. Kanske nån form av kompromissvilja från den styrande minoriteten. Men inte minst (även om jag inte hade några större förhoppningar) skulle det bli intressant att se hur SD:s ledamöter skulle agera och sen rösta. Mina farhågor blev till en form av besvikelse, gruppledar inlägget från SD:s sida blev både kort och väldigt obegripligt. Nog det kortaste jag hört nån gång.

Finnasdebatten visade väldigt tydligt på att det finns två alternativ för hur landstinget skall styras och vad invånarna i länet kan förvänta sig den närmsta åren. Det ena förslaget är en offensiv satsning på både sjukvård, kollektivtrafik och utveckling. Det andra en pessimistisk, tillbakablickande osthyvlingsplan, utan någon form av framtidstro. Och i mina vildaste förhoppningar så hade jag hoppats på kunskap, engagemang, glöd och kamplust. Det enda jag såg hos den styrande minoriteten var trötthet, dysterhet,visions löshet och ovilja till att se egna fel och brister. Vi inom oppositionen har gjort vår hemläxa, vi har omvärderat vår politik i vissa delar och lärt av våra misstag. Det största problemet som jag ser det är att den styrande minoriteten tror att osthyvlingar ute i verksamheterna fortfarande kan lösa problemen med stora underskott inom sjukvården. Jag tror inte på den lösningen, det har visat sig på många håll att det bara utarmar kvalité och tilltro. Istället tror jag man måste tydligt tala om vad som vi kan och har råd med att göra, vi politiker måste våga prioritera, och det öppet men inte heller vara rädda för att omvärdera våra beslut om vi ser att det blir helt fel. Svarena blir istället att "vi tittar på det, vi har tillsatt en utredning mm mm". Dom har haft fyra år på sig och inget händer, inga förslag kommer utan man bara väntar.

Eftersom jag skall syssla med kollektivtrafik var jag själv uppe och talade om det i ett inlägg, tyvärr bemödade sig inte landstingsrådet med att svara på de frågor jag hade. Var skall de ta pengarna ifrån till den nya pendeltågslinjen till Skänninge och Motala, och vill man öka ambitionsnivån eller sänka den inom övrig kollektivtrafik? Inga pengar finns till redan beslutade satsningar utan det står 0 kr på nedersta raden. Är det det som invånarna har röstat på? Är det så man vill öka möjligheten för invånarna i vårt län att hitta ett jobb, söka sig till ett brett kultur och fritidsutbud? Jag tror det är fel väg att gå, för det det i realiteten innebär är neddragningar på redan befintlig trafik och abitions sänkningar, det är ingen bra utveckling för vår medborgare och vårt län. Med vårt förslag hade kollektivtrafiken fått 145 miljoner över tre år, dom behövs och skulle gjort nytta.

Jag tycker det var många i vår grupp som var uppe i talarstolen och gjorde mycket bra ifrån sig, Helene Anderson-Molina höll ett inlevelsefullt och bra anförande, precis som Kikki, Martin, Anna, Mats och flera andra. Jag är imponerad över vår grupp men väldigt besviken och oroad över hur de styrande vill styra vårt landsting.

Första dagen avslutades med en trevlig middag där avgående ledamöter tackades för sina insatser, en trevlig tillställning med väldigt trevligt sällskap, god mat och dryck. Andra dagen är inte så mycket att kommentera, en massa val förrättades och kulturstipendier delades ut, inga kioskvältare direkt. Men ändå trevligt att två personer från Mjölby fick vars ett stipendie.

Jag är ändå väldigt orolig över framtiden, för utan några visioner och skarpa förslag på hur man ska komma tillrätta med underskotten, så går vårt landsting en otroligt jobbig framtid tillmötes.

Vill avsluta med att tacka mina trevliga bordsgrannar för att dom tog så väl hand om mig som nybörjare, Tack Madde och Rebecca.

Miko

Nytt focus

Efter en tids frånvaro från bloggandet har jag nu tänkt mig en nystart. Valet blev kanske inte vad vi socialdemokrater tänkt oss, vi tappade många väljare på olika håll men det ser väldigt olika ut över landet. I Mjölby gjorde vi ett hyfsat val och tar tillbaka makten, i Motala gör man ett kanon val och tar också tillbaka makten. På landstingsnivå gör vi ett bättre val än förra gången men det räckte inte ända fram, utan Alliansen med stöd av Vrinnervilistan fortsätter att styra men precis som i riksdagen så är det i minoritet Det kommer att kräva att man är mer ödmjuk i sin framtoning och också söker breda lösningar i olika frågor och då inte minst i de långsiktiga frågorna med stor betydelse för både länets och landets bästa.

Men tillbaka till mig själv, efter åtta år i Omsorgsnämnden i Mjölby så lämnar jag den nämnden och kliver över till Kommunstyrelsen, om nu inte partiet har en annan åsikt på måndag, när vi har repskap och fastställer valberedningens förslag. Jag tror inte det för vi har varit överens i valberedningen och det brukar betyda att det inte blir något större bråk. Jag tycker det är bra för bråk om namn på olika positioner tror jag bara leder till att politiken stagnerar och fokus hamnar på fel saker. Kommunstyrelsen ser jag själv fram emot att få tillbringa min tid i även om det är med lite vemod som jag lämnar Omsorgen, av olika anledningar. Jag tycker om socialpolitik och jag vet att det finns mycket att göra i den nämnden, dagens majoritet lämnar ett inte så litet underskott efter sig, 16 miljoner bara för i år säger sista prognosen, och jag är rädd för att det inte stannar där. Vis av erfarenheten så brukar det alltid dyka upp nån miljon till under juletid. Dagens majoritet har säkert inte haft en lätt uppgift, men man har inte tagit sin uppgift på allvar och ibland verkat helt ointresserade av nämndsarbetet. Detta ihop med att vårdtyngd och lite fler ärenden gör att nämndens budget inte kan sägas är direkt i balans.
Jag önskar ändå Anna och de andra som skall styra nämnden lycka till och jag kommer alltid finnas tillgänglig för att hjälpa dom med råd utifrån de kunskaper jag har skaffat mig under åtta år.

Kommunpolitiken i all ära, men det jag mest ser framemot är ändå det nya uppdrag som mina partikamrater i Östergötland har gett mig, ledamot i Landstingsstyrelsen och vice ordförande i beredningen för regional utveckling. Det ska blir spännande för det är helt nya frågor för mig, men jag ser med tillförsikt fram emot dom. Beredningens frågor i huvudsak är kollektivtrafik, regional kulturpolitik och frågan om regionförstoring. Tre stora frågor som kommer att få stort fokus under denna mandatperiod, inte minst kollektivtrafiken där dagens majoritet helt har glömt eller inte veta av vare sig träffade avtal eller någon form av ambitionshöjning. Detta tror jag kan vara förödande för Östergötlands utvecklings möjligheter. Men detta återkommer jag till i senare inlägg. Nu laddar vi istället för att våga stå upp för vår politik i Landstinget.

Miko