En av anledningarna till att jag en gång blev politiskt intresserad och därefter aktiv inom SSU, var att jag tyckte att det fanns orättvisor i skolan, men även inom andra områden som jag såg. Jag hade en ensamstående mamma, som fick slita för att få det att gå ihop. Jag hade kompisar som hade det tufft i skolan och som behövde mer hjälp än de fick. Det fanns elever som kunde glida fram på ett smörpapper men ändå klarade sig bra. När jag sen fick ett jobb efter skolan, så såg man ganska tidigt missförhållanden som inte ska få finnas i ett så utvecklat land som Sverige. Hur många slet ut sig för att andra skulle tjäna ännu mer pengar. Det fanns också en groende rasism som jag upplevde som kränkande och väldigt orättvis, mot personer som hade haft en väldigt utsatt situation. Jag älskade också Olof Palmes sätt att tala och framföra ett budskap.
Detta och mycket annat gjorde att jag engagerade mig, först i SSU sen i partiet och inom facket. Allt för att jag kände en empati och ödmjukhet med andra människor, men också för att jag anser att alla människor har samma värde och ska behandlas med respekt utifrån sina förutsättningar. Jag tycker att det ska vara naturligt att alla ska ha samma förutsättningar i livet, och inte att pengar, etniskt ursprung, kön eller religion ska vara det som avgör hur ditt liv skall formas. Tyvärr ser vi allt för ofta att detta sker i vårt samhälle. Jag anser att alla människor ska ha rätt till skola vård och omsorg, utan att det skall behöva kosta en massa pengar. Vad det gäller vård och omsorg så skall den fördelas utifrån behov, den med störst behov ska få hjälp först, det är inte plånboken eller en dyr försäkring som skall styra efterfrågan på vården.
Rättvisa och solidaritet är ord som jag gärna har använt, men alltid med vördnad för dess betydelse. Tyvärr så delar inte alla min uppfattning i det fallet. Vi ser idag hur dessa används alltför oförsiktigt för att locka väljare, med stulna slogans, men budskapet saknar innehåll. För mig är rättvisa och solidaritet, att vi ställer upp för varandra utifrån förmåga, alltså den som har lite mer ger också lite mer. Inte att den som tjänar miljoner ska få miljoner i skattesänkningar på sjuka och arbetslösas bekostnad. Inte heller att sjukvård, skolor och omsorg privatiseras och riskkapital bolag kan lägga miljarder i sin redan välfyllda fickor, pengar som istället kunde gått tillbaka till dessa områden för att användas till mer personal, eller till mindre barngrupper, eller varför inte till högre löner för de som jobbar inom offentlig sektor. De behöver pengarna bättre än redan rika aktieägare. Det är solidaritet, inte det som dagens regering står för, en omvänd Robin Hood politik.
Rättvisa och solidaritet är också att alla som kan jobba ska jobba, men är du sjuk eller råkar vara mellan två jobb, så måste det finnas möjligheter att även då kunna levat ett drägligt liv. Inte nog med att du är sjuk så skall du också jagas av Försäkringskassan med blåslampa. Jag vet att det finns några som fuskar med dessa försäkringar, men jaga då dessa och inte de som är allvarligt sjuka eller är på väg tillbaka till sitt arbete. Underlätta för människor som har blivit arbetslösa att komma tillbaka till ett arbete, genom olika former av utbildning som är anpassade efter behovet på arbetsmarknaden, skapa praktikplatser och andra former av arbetsmarknads introduktion istället för passiv arbetslöshet. Tyvärr har sittande majoritet sänkt detta till oacceptabel nivå. Har du råkat välja fel till gymnasiet så kan du idag inte få läsa upp dina betyg eller omskola dig, förutom genom att tenta upp betyg, utan lärar hjälp. Jag tycker det är förkastligt, jag är för ett livslångt lärande, där alla kan få både en andra och en tredje chans i livet. Undrar vad landets finansminister hade sysslat med idag om inte den chansen hade funnits tidigare.
Som sagt var, jag är för ett samhälle som är till för alla, ett samhälle där alla har samma förutsättningar, samma möjligheter att kunna utvecklas. Men också samma möjligheter att få vård och omsorg efter behov, en skola för alla som integrerar istället för exkluderar. En arbetsmarknad som är anpassad efter dagens behov och tekniskt kunnande, inte där det läggs enorma belopp på jobb som inte leder till utveckling, utan för landet tillbaka 100 år i tiden. Ett samhälle där alla kan utvecklas sida vid sida, och alla hjälper alla. Inte ett samhälle som stänger ute en tredjedel av befolkningen.
Miko
