tisdag 1 februari 2011

Nybörjare

Det var ett tag sen jag skrev, men det har varit en tid som varit fylld med olika former av åtaganden, så tiden har inte räckt till. Men jag ska försöka att bättra mig och förmedla lite reflektioner om kommunpolitik och landstingspolitik.

Idag har jag varit på min första Landstingstyrelse, och jag har under ett par timmar försökt att reflektera för mig själv intrycken under dagen. Mandatperiodens första sammanträde innehöll en diger dagordning med ett par riktigt tunga beslut, nedläggning av två vårdcentraler i centrala Norrköping och en nätt investering på US för nästan 4 miljarder kronor.

Min första reflektion är, hur kan man ha respekt för politiker och politiken att lägga sådan tunga beslut på en ny styrelse? Tillråga på allt så är det den gamla styrelsen som slutade vid årsskiftet som har fått dragningen om byggnationen vid US. En ny styrelse som egentligen inte har så stor vetskap om frågan ska fatta beslut om en av de största investeringarna som gjorts i landstinget. Jag är väldigt positiv till förslaget men det känns inte rättvist mot oss som idag har fattat beslutet. Kan vi verkligen förstå vad vi har beslutat om om man ska vara helt ärlig?

Min andra reflektion är, vårdcentralerna i Norrköping... Hur kan en så stor förändring av primärvården i länets näststörsta kommun bara dyka upp som detta gjort? Naturligtvis så är det ju så att vi alla har förstått att det är just detta som det fria vårdvalet leder till precis som LOV gör och kommer göra i kommunerna. Chefen för primärvården i Norrköping fick uppdraget att se över vårdcentralerna i Norrköpings tätort under sen våren, för man såg att man hade tappat många listade till privata vårdcentraler, och landstingsstyrelsens ordf fick informationen under hösten. Antingen har landstinget långa informationsvägar eller så ville man inte förmedla informationen under en brinnande valrörelse från majoriteten. Personligen tror jag på det senare alternativet Vi alla kan ju förstå vad den informationen hade betytt i Östergötland i en valrörelse.
Nu skulle man kunna göra en lång utläggning om vad man tycker om LoV och vårdval, men jag sparar det, men det som kan konstateras är att det är inte spel på lika villkor i det här fallet. Frågorna är många och svaren är få, vi kan diskutera möjlighet att marknadsföra sig, hur man förddelar resurser i vårdvalet, ja listan kan göras lång. Min slutsats är att regeringen och den sittande majoriteten skapar ett nytt monopol inom primärvården i Norrköping, var det det Norrköpingsbon röstade på i höstens val, jag tror inte det.

Det finns mer att fundera på efter dagens sammanträde man jag stannar här för idag.

Miko

söndag 5 december 2010

Solidariteten lever

Idag presenteras en undersökning på SVT http://svt.se/1.2257605/svenskarna_redo_betala_mer_for_valfard
Ganska intressant läsning eftersom väljarna dissade denna politik i valet. Man röstade på något helt annat, en politik som vill sänka skatterna och fördela våra gemensamma resurser på ett helt annat sätt.
Jag tycker det är bra att vi inom socialdemokratin värderar och funderar på vår politik, jag tror också att vi behöver förnya oss och omvärdera vissa delar till något som tilltalar den moderna väljaren. Men jag tror också att det är farligt att överge våra grundvärderingar och det som byggt Sverige starkt, nämligen viljan att bidra efter förmåga, jag tycker denna undersökning visar att vi svenskar är beredda till en solidarisk politik. Men också att vi är beredda att satsa mer för att få en bra skola, vård och omsorg.
Men det gäller också att vi ställer upp för den som leder partiet, och inte sticker kniven i ryggen på den personen, respekt för alla är viktigt och inte minst för en partiledare. För ska vi bli det parti vi en gång var så kan vi inte bete oss som många i partiet gjort under de senaste åren. Det gäller att ställa upp för varandra och stötta varandra.
Då tror jag vi kan bli det det partiet som leder Sverige in i framtiden.

Miko

onsdag 24 november 2010

Nya erfarenheter

Efter ett par dagar i Linköping med Landstingsfullmäktige, så är jag nu hemma och kopplar av i soffan, med ett glas glögg och en lussekatt, har skottat snö i en timme, kan ju erkänna att det är inte nån av mina favorit sysselsättningar, tänt en brasa och njuter nu baraa av värmen. Skulle nog ha lagt värmeslingor i backen när det var uppgrävt för några år sedan. Jag gillar inte snö och vinter skulle gärna ha sommar året runt tänk vad skönt det hade varit.

Men till saken, jag har nu i två dagar deltagit i landstingsfullmäktige, där finnasplanen debatterades och beslutades, sen gjordes alla val till nämnder, styrelser och beredningar. Får än en gång tacka för det förtroende jag fått av min partikamrater. Sitta i landstingsstyrelsen och beredningen för regionalutveckling, känns som en utmaning inför den kommande fyraårs perioden. Med nya pendlingslinjer och ett behov av en ambitionshöjning av kollektivtrafiken i länet, men regionsförstoringen kan bli en fråga som kan vara väldigt avgörande för länets framtid överhuvudtaget.

Första dagen av fullmäktigemöter var till för att avhandla landstingets finnans plan, och jag gick dit med en förhoppning om en bra debatt med många bra inlägg och en hel del bra förslag. Kanske nån form av kompromissvilja från den styrande minoriteten. Men inte minst (även om jag inte hade några större förhoppningar) skulle det bli intressant att se hur SD:s ledamöter skulle agera och sen rösta. Mina farhågor blev till en form av besvikelse, gruppledar inlägget från SD:s sida blev både kort och väldigt obegripligt. Nog det kortaste jag hört nån gång.

Finnasdebatten visade väldigt tydligt på att det finns två alternativ för hur landstinget skall styras och vad invånarna i länet kan förvänta sig den närmsta åren. Det ena förslaget är en offensiv satsning på både sjukvård, kollektivtrafik och utveckling. Det andra en pessimistisk, tillbakablickande osthyvlingsplan, utan någon form av framtidstro. Och i mina vildaste förhoppningar så hade jag hoppats på kunskap, engagemang, glöd och kamplust. Det enda jag såg hos den styrande minoriteten var trötthet, dysterhet,visions löshet och ovilja till att se egna fel och brister. Vi inom oppositionen har gjort vår hemläxa, vi har omvärderat vår politik i vissa delar och lärt av våra misstag. Det största problemet som jag ser det är att den styrande minoriteten tror att osthyvlingar ute i verksamheterna fortfarande kan lösa problemen med stora underskott inom sjukvården. Jag tror inte på den lösningen, det har visat sig på många håll att det bara utarmar kvalité och tilltro. Istället tror jag man måste tydligt tala om vad som vi kan och har råd med att göra, vi politiker måste våga prioritera, och det öppet men inte heller vara rädda för att omvärdera våra beslut om vi ser att det blir helt fel. Svarena blir istället att "vi tittar på det, vi har tillsatt en utredning mm mm". Dom har haft fyra år på sig och inget händer, inga förslag kommer utan man bara väntar.

Eftersom jag skall syssla med kollektivtrafik var jag själv uppe och talade om det i ett inlägg, tyvärr bemödade sig inte landstingsrådet med att svara på de frågor jag hade. Var skall de ta pengarna ifrån till den nya pendeltågslinjen till Skänninge och Motala, och vill man öka ambitionsnivån eller sänka den inom övrig kollektivtrafik? Inga pengar finns till redan beslutade satsningar utan det står 0 kr på nedersta raden. Är det det som invånarna har röstat på? Är det så man vill öka möjligheten för invånarna i vårt län att hitta ett jobb, söka sig till ett brett kultur och fritidsutbud? Jag tror det är fel väg att gå, för det det i realiteten innebär är neddragningar på redan befintlig trafik och abitions sänkningar, det är ingen bra utveckling för vår medborgare och vårt län. Med vårt förslag hade kollektivtrafiken fått 145 miljoner över tre år, dom behövs och skulle gjort nytta.

Jag tycker det var många i vår grupp som var uppe i talarstolen och gjorde mycket bra ifrån sig, Helene Anderson-Molina höll ett inlevelsefullt och bra anförande, precis som Kikki, Martin, Anna, Mats och flera andra. Jag är imponerad över vår grupp men väldigt besviken och oroad över hur de styrande vill styra vårt landsting.

Första dagen avslutades med en trevlig middag där avgående ledamöter tackades för sina insatser, en trevlig tillställning med väldigt trevligt sällskap, god mat och dryck. Andra dagen är inte så mycket att kommentera, en massa val förrättades och kulturstipendier delades ut, inga kioskvältare direkt. Men ändå trevligt att två personer från Mjölby fick vars ett stipendie.

Jag är ändå väldigt orolig över framtiden, för utan några visioner och skarpa förslag på hur man ska komma tillrätta med underskotten, så går vårt landsting en otroligt jobbig framtid tillmötes.

Vill avsluta med att tacka mina trevliga bordsgrannar för att dom tog så väl hand om mig som nybörjare, Tack Madde och Rebecca.

Miko

lördag 20 november 2010

Nytt focus

Efter en tids frånvaro från bloggandet har jag nu tänkt mig en nystart. Valet blev kanske inte vad vi socialdemokrater tänkt oss, vi tappade många väljare på olika håll men det ser väldigt olika ut över landet. I Mjölby gjorde vi ett hyfsat val och tar tillbaka makten, i Motala gör man ett kanon val och tar också tillbaka makten. På landstingsnivå gör vi ett bättre val än förra gången men det räckte inte ända fram, utan Alliansen med stöd av Vrinnervilistan fortsätter att styra men precis som i riksdagen så är det i minoritet Det kommer att kräva att man är mer ödmjuk i sin framtoning och också söker breda lösningar i olika frågor och då inte minst i de långsiktiga frågorna med stor betydelse för både länets och landets bästa.

Men tillbaka till mig själv, efter åtta år i Omsorgsnämnden i Mjölby så lämnar jag den nämnden och kliver över till Kommunstyrelsen, om nu inte partiet har en annan åsikt på måndag, när vi har repskap och fastställer valberedningens förslag. Jag tror inte det för vi har varit överens i valberedningen och det brukar betyda att det inte blir något större bråk. Jag tycker det är bra för bråk om namn på olika positioner tror jag bara leder till att politiken stagnerar och fokus hamnar på fel saker. Kommunstyrelsen ser jag själv fram emot att få tillbringa min tid i även om det är med lite vemod som jag lämnar Omsorgen, av olika anledningar. Jag tycker om socialpolitik och jag vet att det finns mycket att göra i den nämnden, dagens majoritet lämnar ett inte så litet underskott efter sig, 16 miljoner bara för i år säger sista prognosen, och jag är rädd för att det inte stannar där. Vis av erfarenheten så brukar det alltid dyka upp nån miljon till under juletid. Dagens majoritet har säkert inte haft en lätt uppgift, men man har inte tagit sin uppgift på allvar och ibland verkat helt ointresserade av nämndsarbetet. Detta ihop med att vårdtyngd och lite fler ärenden gör att nämndens budget inte kan sägas är direkt i balans.
Jag önskar ändå Anna och de andra som skall styra nämnden lycka till och jag kommer alltid finnas tillgänglig för att hjälpa dom med råd utifrån de kunskaper jag har skaffat mig under åtta år.

Kommunpolitiken i all ära, men det jag mest ser framemot är ändå det nya uppdrag som mina partikamrater i Östergötland har gett mig, ledamot i Landstingsstyrelsen och vice ordförande i beredningen för regional utveckling. Det ska blir spännande för det är helt nya frågor för mig, men jag ser med tillförsikt fram emot dom. Beredningens frågor i huvudsak är kollektivtrafik, regional kulturpolitik och frågan om regionförstoring. Tre stora frågor som kommer att få stort fokus under denna mandatperiod, inte minst kollektivtrafiken där dagens majoritet helt har glömt eller inte veta av vare sig träffade avtal eller någon form av ambitionshöjning. Detta tror jag kan vara förödande för Östergötlands utvecklings möjligheter. Men detta återkommer jag till i senare inlägg. Nu laddar vi istället för att våga stå upp för vår politik i Landstinget.

Miko

lördag 11 september 2010

En rättvis politik för alla

En av anledningarna till att jag en gång blev politiskt intresserad och därefter aktiv inom SSU, var att jag tyckte att det fanns orättvisor i skolan, men även inom andra områden som jag såg. Jag hade en ensamstående mamma, som fick slita för att få det att gå ihop. Jag hade kompisar som hade det tufft i skolan och som behövde mer hjälp än de fick. Det fanns elever som kunde glida fram på ett smörpapper men ändå klarade sig bra. När jag sen fick ett jobb efter skolan, så såg man ganska tidigt missförhållanden som inte ska få finnas i ett så utvecklat land som Sverige. Hur många slet ut sig för att andra skulle tjäna ännu mer pengar. Det fanns också en groende rasism som jag upplevde som kränkande och väldigt orättvis, mot personer som hade haft en väldigt utsatt situation. Jag älskade också Olof Palmes sätt att tala och framföra ett budskap.

Detta och mycket annat gjorde att jag engagerade mig, först i SSU sen i partiet och inom facket. Allt för att jag kände en empati och ödmjukhet med andra människor, men också för att jag anser att alla människor har samma värde och ska behandlas med respekt utifrån sina förutsättningar. Jag tycker att det ska vara naturligt att alla ska ha samma förutsättningar i livet, och inte att pengar, etniskt ursprung, kön eller religion ska vara det som avgör hur ditt liv skall formas. Tyvärr ser vi allt för ofta att detta sker i vårt samhälle. Jag anser att alla människor ska ha rätt till skola vård och omsorg, utan att det skall behöva kosta en massa pengar. Vad det gäller vård och omsorg så skall den fördelas utifrån behov, den med störst behov ska få hjälp först, det är inte plånboken eller en dyr försäkring som skall styra efterfrågan på vården.

Rättvisa och solidaritet är ord som jag gärna har använt, men alltid med vördnad för dess betydelse. Tyvärr så delar inte alla min uppfattning i det fallet. Vi ser idag hur dessa används alltför oförsiktigt för att locka väljare, med stulna slogans, men budskapet saknar innehåll. För mig är rättvisa och solidaritet, att vi ställer upp för varandra utifrån förmåga, alltså den som har lite mer ger också lite mer. Inte att den som tjänar miljoner ska få miljoner i skattesänkningar på sjuka och arbetslösas bekostnad. Inte heller att sjukvård, skolor och omsorg privatiseras och riskkapital bolag kan lägga miljarder i sin redan välfyllda fickor, pengar som istället kunde gått tillbaka till dessa områden för att användas till mer personal, eller till mindre barngrupper, eller varför inte till högre löner för de som jobbar inom offentlig sektor. De behöver pengarna bättre än redan rika aktieägare. Det är solidaritet, inte det som dagens regering står för, en omvänd Robin Hood politik.

Rättvisa och solidaritet är också att alla som kan jobba ska jobba, men är du sjuk eller råkar vara mellan två jobb, så måste det finnas möjligheter att även då kunna levat ett drägligt liv. Inte nog med att du är sjuk så skall du också jagas av Försäkringskassan med blåslampa. Jag vet att det finns några som fuskar med dessa försäkringar, men jaga då dessa och inte de som är allvarligt sjuka eller är på väg tillbaka till sitt arbete. Underlätta för människor som har blivit arbetslösa att komma tillbaka till ett arbete, genom olika former av utbildning som är anpassade efter behovet på arbetsmarknaden, skapa praktikplatser och andra former av arbetsmarknads introduktion istället för passiv arbetslöshet. Tyvärr har sittande majoritet sänkt detta till oacceptabel nivå. Har du råkat välja fel till gymnasiet så kan du idag inte få läsa upp dina betyg eller omskola dig, förutom genom att tenta upp betyg, utan lärar hjälp. Jag tycker det är förkastligt, jag är för ett livslångt lärande, där alla kan få både en andra och en tredje chans i livet. Undrar vad landets finansminister hade sysslat med idag om inte den chansen hade funnits tidigare.

Som sagt var, jag är för ett samhälle som är till för alla, ett samhälle där alla har samma förutsättningar, samma möjligheter att kunna utvecklas. Men också samma möjligheter att få vård och omsorg efter behov, en skola för alla som integrerar istället för exkluderar. En arbetsmarknad som är anpassad efter dagens behov och tekniskt kunnande, inte där det läggs enorma belopp på jobb som inte leder till utveckling, utan för landet tillbaka 100 år i tiden. Ett samhälle där alla kan utvecklas sida vid sida, och alla hjälper alla. Inte ett samhälle som stänger ute en tredjedel av befolkningen.

Miko

måndag 30 augusti 2010

Vill inte slå mig för bröstet.

I flera inlägg i min blogg så har jag både kommenterat och kritiserat sittande majoritet, dels för att man inte ser till så att det finns ordentliga beslutsunderlag men även för några fattade beslut.
Under våren beskrev jag i bloggen hur man drev ärendet om ombyggnad av Lundbyskolan och senare hur man har hanterat underlag till budgetbeslut.

Idag hade vi Omsorgs och socialnämnd, en ganska enkel nämnd när man läser in dagordning och övrigt material. Första punkt investeringsbudget. Vad händer och ett par omdisponeringar. Men en tjänsteman från tekniska kontoret är inbjuden för att prata mer om hur det ser ur och hur det kan komma att se ut med våra äskanden, inget konstigt i sig. Men vad händer, jo han lägger fram sånt som vi länge har efterlyst, för att kunna fatta beslut i frågan. Ett muntligt underlag som hade gjort livet lättare för alliansens politiker tidigare i år.

Nu ser dessa politiker det vi trodde i våras, vi har blivit förda bakom ljuset. Skolan är inte alls så dålig som man trott, och Mjölby har kastat bort 40 miljoner på en skola vi inte egentligen behöver. Nu finns Blåklintskolan och det får vi acceptera. Men skall man inte fatta sådana beslut utifrån bra underlag. Jo jag tycker det. Och det gjorde visst också nämndens ordförande idag. Synd de inte gjorde det när man fattade beslutet. hoppas nu att de börjar först varför vi vill ha ordentliga underlag och kanske utredningar som belyser framtiden bättre än de underlag som de går till beslut på.

Det kan kosta Mjölbys skattebetalare stora pengar annars, men det alla i Mjölby tjänar mest på, det är att denna majoritet får sparken den 19 september, jag gör vad jag kan för att det skall ske. Hoppas ni hjälper till.

Miko

tisdag 17 augusti 2010

Hur tänker Nyamko???

Integrationsminister Nyamko Sabuni ger i dagarna ut en bok"Det nya Sverige". Det hon skriver och som Aftonbladet idag refererar till "http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7628235.ab" gör mig mörkrädd. inte för att jag är förvånad, utan mer för att hon så öppet visar sina främlingsfientliga tankar. Men jag tycker också att det visar vilken människosyn ministern egentligen har, jag kan säga jag delar inte hennes människosyn.

Jag kan se två problem med vad hon skriver, dels så skapar hon en andraklassens medborgare, och det kommer att sätta änne mer press på de som redan har det svårt i vårt land. Börjar vi sänka lönerna för någon eller några grupper på arbetsmarknaden så får vi en spiral som sen inte går att stoppa. Men det skapar också ännu större klyftor mellan svenskar och flyktingar, mellan de som har jobb och de som står utanför och mellan olika grupper i samhället.

Det finns bara ett sätt att stoppa dessa smygrasistiska tankar, och det är att kasta ut regeringen ur Rosenbad den 19 september.

Miko