lördag 28 februari 2009

Opinions mätningar

Jag är nog en av många som inte tar så stor notis om hur opinions mätningarna ser ut. Dels så är urvalen ganska så små och sen vet man inte heller hur urvalet är gjort. Att tillfråga ungefär 1000 personer av 9 000 000 kan knappast ge en rättvisande bild. Men dagens mätning och flera tidigare måste ändå ge flera ledande partikamrater, men även vi som är aktiva lokalt, en vink om att nått är snett. Vad det det är kan man diskutera mycket, men det viktiga nu är att partiet i många frågor måste ge besked om vår uppfattning. Och inte minst måste vi synas, jag får ofta till mig av våra väljare att vi syns för lite. Vad vill ni och vad tycker ni om det eller det. Jag vet att det inte är lätt med den enögda och borgliga press vi har i landet. Men det finns andra vägar att gå, fler måste skriva insändare, fler kanske kan blogga och inte minst så måste Mona och ledande riks politiker ut och argumentera och ta debatten i tunga frågor. På det lokala planet så får vi ta fajten på olika sätt, bara att vi finns ute bland väljarna på helgerna kan vara en väg att gå.

Men det är också viktigt att vi finns på olika arbetsplatser och förklarar vår linje för fler jobb och kanske inte minst för att behålla de jobb som vi har i landet. Har har många fackliga företrädare ett stort och viktigt jobb att göra, för att se till att möjligheten finns för oss att komma ut och prata om vår politik. Ännu viktigare blir det nu framöver när skatteprognoserna börjar dimpa in i kommuner och landsting. För inget annat tyder på att skatte intäkterna viker och det ganska kraftigt. Hur skulle vi göra och vad är alternativet. Ja i vår kommun tror jag att alternativet är ganska klart, mer skall ut på entreprenad eller privatiseras. Det enda det leder till är tyvärr att vi låser fast oss i höga kostnader och tappar styrning av verksamheten

Alternativen måste vara tydliga och vi måste tala om vad vi vill göra. Samförstånd i all sin ära men det har ett pris. Vi måste bedriva vår egen politik även om det är kärva tider, och då inte minst ideologisk politik.

Miko

Inga kommentarer: