Låter kanske tyngre än det är, men det är många olika tankar som man har i sin hjärna nu. Inte minst alla besparingar som skall göras. Målet för nämnden var att tredje person skulle skyddas så långt det går, när besparings förslag togs fram. Och utifrån dom så måste man sen som politiker våga att prioritera. Stämmer det, är det viktigt eller är det så att det här kan vi absolut inte ställa upp på.
Av de förslag som togs fram finns det flera som är okontroversiella, men det finns ett som vi anser kommer att drabba tredjeperson. Och där ställer vi inte upp, om man tror att man kan spara på de som är sjukast och behöver dubbel bemanning, genom att flytta resurser mellan enheter. Då bör man som politiker sätta sig ner och tänka efter, kan det här bli bra vem drabbar det och finns det inte annat vi kan göra? Som ansvarstagande politiker kan inte jag ställa mig bakom det förslaget för det slår precis som sagt var mot de vi inte ville skulle drabbas, tredjeperson. Det sparar två miljoner tror man, och vi har hela tiden på nämnderna fått höra att det betalas inte ut några pengar för särskilt vårdbehövande.
Vi tycker det låter konstigt för vi tror att det finns ganska många som är svårt sjuka och behöver extra hjälp eller dubbelbemanning. När man då springer på en tjänsteman och samtalar lite och får höra att just den dagen så fanns det enheter som skulle få sådana pengar, då blir man ännumera fundersam.
Vi ställer inte upp på det förslaget utan vill istället spara på central administration. Där har det ökats på de sista åren och man har inte behövt göra några större besparingar. Men det som förvånar mig mest är att alliansen och SPI bara accepterar ettåriga besparingar, när vi vet att kommunens budget viker ännu mer nästa år. Och nya besparingar måste tas fram igen. Att då ställa sig bakom kortsiktiga besparingar och få en besparings debatt under valrörelsen nästa år är ganska konstigt, men det är ju inte mitt problem.
Miko
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar